Winter birds around Novosibirsk
For the most part, the wintering birds around Novosibirsk are familiar to a northern european, but some common Swedish species are absent, such as the blue, marsh, and crested tits, and the green woodpecker. The greenfinch is rare in winter, and the jackdaw and rook migrate. On the other hand, there are species which are rare or absent in Sweden: long-tailed rosefinch, grey bullfinch, eastern carrion crow, azure tit, and white-backed woodpecker.
In Akademgorodok and the Botanical garden, feeding the birds is very popular and bird feeders made of plastic bottles filled with sunflower seeds are scattered in the woods. Frequently, a squirrel or feral pigeon “settles in” in such a bottle feeder. People often put out lard on the balcony, which is appreciated by many birds. The grey, great spotted, and white-backed woodpeckers, perhaps also the black woodpecker, is attracted by the fat, while the lesser spotted and three-toed woodpeckers apparently do not visit bird feeding stations.
The great tit is probably the most abundant species. The eurasian nuthatch and the long-tailed tit are common. In the Botanical garden's woodlands they are accompanied by willow tit, coal tit, treecreeper, and goldcrest. The hazel hen is relatively common, as shown by telltale tracks in the snow. The Ural owl hunts squirrels and small rodents, which are attracted to bird feeders. Crossbills and siskin prefer spruce and larch trees, redpoll and goldfinch prefer birch and weedy fields, while the hawfinch, bullfinches and in some years, pine grosbeaks, eat berries with hard kernels of various size. Waxwings are often found in large quantities. The sparrow hawk migrates and is uncommon in winter, while the goshawk (different races) likely is scarce because of persecution.
In the countryside, many birds are found along roads which are kept open. Flocks of tree sparrow, bullfinch and redpoll are often seen, raven, (grey) carrion crow, magpie and jay likewise, while snow bunting, horned lark, black grouse and grey partridge are more infrequent. The nutcracker is uncommon but sometimes visits bird feeding stations. The longtailed rosefinch likes weedy places in general and the azure tit prefers shrubbery adjacent to wetlands. Depending of the availability of small rodents, owls can be seen along the roads: hawk owl, breeding in the area, and snowy owl, fr om the northern tundra. The Ural owl is seen regularly along roads, while the other owls are very rare, as are also capercaillie and willow grouse.
Downstream of the Ob sea power station, wh ere there is always open water, are mallard, goosander, goldeneye, white-tailed eagle and sometimes rarities such as smew and long-tailed duck. Every year in January, a census of aquatic birds along the Ob is carried out in Novosibirsk.
Vinterfåglar kring Novosibirsk
Till största delen är vinterfågelfaunan i västra Sibirien välbekant för nordeuropéer, men en del svenska vinterfåglar saknas helt, såsom blåmes, entita, tofsmes och gröngöling. Grönfink är en sällsynt vintergäst, kajor och råkor flyttar bort. Å andra sidan finns här arter som sällan besöker Sverige: långstjärtad rosenfink, grå domherre, östlig svartkråka, azurmes och vitryggig hackspett.
I Akademgorodok och Botaniska trädgården är fågelmatning mycket populärt och lite överallt hänger enkla fågelbord tillverkade av plastflaskor som fylls på med solrosfrö. Ofta ”parkerar” sig en ekorre eller stadsduva i en sådan fågelmatning. Folk lägger ofta ut grisfett på balkongen, vilket också uppskattas av många fåglar. Gråspett, större hackspett och vitryggig hackspett attraheras av fett, eventuellt också spillkråkan, medan mindre hackspett och tretåig hackspett mig veterligen inte besöker fågelmatningar.
Talgoxen är nog den mest allmänna vinterfågeln. Nötväckan och stjärtmesen är också vanliga. I Botaniska trädgårdens skogsmarker har de sällskap av talltita, svartmes, trädkrypare, enstaka kungsfåglar. Järpen är ganska vanlig, vilket visas av dess spårlöpor i snön. Slagugglan jagar ekorrar och smågnagare som lockas till fågelmaten. Korsnäbbar och grönsiskor föredrar gran och lärkträd, gråsiskor och steglitsor ses i björkar och ogräsfält, medan stenknäck, domherrar och, vissa år, tallbitar äter stenfrukter av olika storlekar. Sidensvans förekommer ofta i stor mängd. Sparvhöken flyttar oftast bort, medan duvhöken (av olika raser) sannolikt är sällsynt pga förföljelse.
På landsbygden finns många fåglar längs vägar som trafikeras. Flockar av pilfink, domherre och gråsiska ses ofta, likaså korp, grå kråka, skata och nötskrika, medan snösparv, berglärka, orre och rapphöna ses mer oregelbundet. Nötkråkan är ovanlig men besöker ibland traktens fågelbord. Den långstjärtade rosenfinken vill ha ogräsrika marker och azurmesen föredrar buskage i anslutning till våtmarker. Beroende av tillgången på smågnagare, observeras tidvis hökuggla (i häckningsområdet) och fjälluggla (från arktiska tundran). Slagugglan ses regelbundet längs vägarna, men övriga ugglor är sällsynta. Detsamma gäller tjäder och dalripa.
Nedströms Ob-havets kraftstation, där det alltid finns öppet vatten, hittar man gräsand, storskrake, knipa, havsörn och ibland någon sällsynthet som salskrake och alfågel. Varje år i januari görs i Novosibirsk en kvantitativ inventering av vattenfåglarna längs Ob.